Två kalvar i Storuman . . . Rackosjökalven och Sarvträskkalven. Nostalgin flödar för mig i dessa bilder. Den förstnämnda kalven, som syns på bilden ovan, var för mig en underbar fiskesjö innan Rackosjön och ett tjugotal andra sjöar i Kvarnbäckens fiskekortområde rotenonbehandlades under andra halvan av 1960-talet. Detta var och är den arealmässigt största medvetna fiskutrensning som gjorts i Sverige. På senare tid har abborren återtagit sin position som herre på täppan i Rackosjön. Öringen, som leker och lägger sin rom i bäckar och andra biflöden, lär fortsättningsvis klara sig hyggligt i detta vatten medan rödingens möjlighet till överlevnad grusas av abborrens glupska aptit på deras rom som ofta läggs helt synligt på grusbottnar och i grunda rinnande vattendrag.

Våren och sommaren fram till nu har varit extremt regnig och kall. Småfåglar som Talgoxe och Blåmes lägger sina ägg tidigt på våren och deras ungar dör av svält när det inte finns tillräckligt med insekter att mata dem med. När bilden ovan togs den 12 juni 2015 kunde man se massor av hussvalor som i hög fart flög tätt över Rackosjökalvens vattenyta i jakt på mat. Det var blåsigt och bara 12ºC i luften.

Bilden på rastplatsen är tagen vid Sarvträskkalven som ligger vid E45:an strax norr om Rackosjön. Denna sjö, som är ett biflöde till Sarvträsket strax nordväst därom, verkar ha klarat sig från abborrens framfart. Det var ganska vanligt förr sommartid att ungdomar gav sig iväg hit till rastplatsen och umgicks med grillmat och dryck. Nu har de anlagda bänkarna och bordet dukat under av tidens tand. Det är trots allt mer än 50 år sedan de kom till stånd genom dåvarande Domänverkets försorg. Sedan länge arrenderar Svea Skog ut alla sjöar som ingår i Kvarnbäckens fiskekortområde till nuvarande och tidigare ägare av Avasunds Fiskecamp. Inledningsvis gjorde Domänverket stödplanteringar av fisk i de sjöar som tillhör Kvarnbäckens fiskekortsområde. Efterforskning visar att det de senaste 20 åren inte har gjorts någon regelrätt utsättning av fisk i området.

Sarvträskkalven är till stora delar otillgänglig för de fiskare som inte har tillgång till båt. Strandlinjen består mestadels av sumpig gungfly. I ungdomens dagar var det inte ovanligt att man hämtade omkullblåsta trädstammar från skogen intill och la ut dessa för att någorlunda torrskodd ta sig ut till bättre ställen att fiska från.

För att reglera vattennivån i Sarvträskkalven byggde man i samband med rotenonbehandlingen på 1960-talet en vattenspärr med reglerbar dammlucka som också fungerade som fiskespärr för de eventuella abborrar som trots allt kunde finnas kvar i de små vattensamlingarna nedströms bäcken. Denna bäck kan tidigare mycket väl ha använts som mindre flottningsled. Det finns en bäckförbindelse mellan Sarvträsket och Sarvträskkalven som också har en liknande dammkonstruktion uppe vid utflödet från Sarvträsket.

På detta flygfoto ser man tydligt att stränderna runt Sarvträskkalven är mycket otillgängliga till fots. En liten sträcka med stenskravel finns längre in på norra sidan där man kan fiska från land. I bakgrunden ser man sjön Sarvträsket som via en bäck har förbindelse med Sarvträskkalven eller Sarviskalven som den benämns i en del fiskekartor.